Idag var skolan okej, den började bra och hela dagen var kul - ända tills slutet. Jag skulle vara med min kopis, Malin, men så ringde pappa och sa att något allvarligt hade hänt. Och jag blev helt chockad och sårad när han sa vad som hade hänt. Min farfar gick bort idag klockan halvtvå. Och jag grät och grät, och gråter fortfarande. Jag fick inte fram några ord och bara ja. Jag fick inte fram något. Och nu sitter jag här och har inte gjort matteläxan, men jag får väll säga som det är.
Sen så var vi och åkte till Hökerum för att se på honom, och jag började gråta igen, efter att ha återhämtat mig. Och så var jag lugn för tio minuter sedan, men nu gråter jag igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Och när man ser sina föräldrar gråta blir det inte bättre. Jag mår inte bra pågrund av det och vet inte vad jag ska göra som sagt. Nu ska jag sitta och titta på film för att tänka på något annat.
Man föds, man dör. Men ingen sa något om smärta.